Reflektion Sandra

Reflektion storyline 

För mig var storyline något helt nytt och till en början svårt att förstå. Men efter att ha läst om arbetssättet och studerat andra studenters arbeten blev det allt tydligare för mig hur det fungerar att arbeta med storyline. Jag upplever att storyline ger stor möjlighet för barn att påverka, vara delaktiga och utvecklas på många olika sätt. Även spännande och lärorikt för mig som pedagog eftersom jag lägger grunden i arbetet men måste därefter släppa på kontrollen och låta barnen på ett demokratiskt sätt bestämma formen på hur arbetet ska utvecklas och vad de finner intressant att utforska. Björklund (2014) beskriver den viktiga demokratiska processen som innebär att barnen får uttrycka sig, formulera åsikter och få uppleva känslan att bli lyssnad på, att allas åsikter är lika mycket värda och att barnen lyssnar på varandra och diskuterar fram lösningar. När jag tittar i läroplanen (Skolverket, 2010) uppfyller arbetssättet storyline enligt mig följande strävansmål i grund och botten, vidare beror det på vilket ämne man väljer att arbeta med:

”Förskolan ska sträva efter att varje barn

• tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld,

• utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv

• utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap,”(Skolverket, 2010 s.10).

Enligt mig är storyline en passande pedagogisk metod att använda i arbetet med hållbar utveckling, det är positivt att praktiskt arbete varvas med samtal, hypoteser, diskussioner och teori. Jag tror att barnen blir engagerade, skapar en relation till karaktärerna och miljön och lever sig in i berättelsen så som de beskriver på Storyline (uå) att storyline utnyttjar berättelseformen för att skapa sammanhang och inlevelse. Enligt mig sätter sig på så vis lärandet i kroppen och blir något individen tar med sig vidare i sin ryggsäck. ”Erfarenheterna sätter sig i kroppens eget minne” (Braxell, 2010, s.45).

Det har varit roligt att under grupparbetets gång se hur olika idéer växlat fram och tillbaka och till slut byggt upp vår egen berättelse om ”Hållger och hans vänner”. Vi har valt att arbeta kring  djur (igelkottar) för att barnen på ett konkret sätt ska förstå betydelsen av människans förhållningssätt till naturen och vikten av att inte slänga skräp i naturen. Det som jag tycker har varit svårt är att vi har varit utan barn, vi har istället fått använda vår fantasi och tänka oss in i situationen som både pedagog och barn. Ett storylinearbete med barn och källsortering tycker jag skulle vara intressant att genomföra i verkligheten, källsortering är ett ämne som jag tror att barn är medvetna om och har därför individuella erfarenheter att dela med sig av. I storyline utgår man ifrån barnens erfarenheter och förkunskaper, bygger vidare genom nyckelfrågor som barnen bearbetar och det är det som driver arbetet framåt så som de beskriver på Storyline (uå), spännande! Jag ser fram emot att få prova att arbeta med storyline i en barngrupp för att få uppleva om det är lika spännande som jag föreställer mig att det kan vara.

// Sandra