Sagan om Hållger och vännerna!

Sagan om igelkotten Hållger.

Det var en gång en igelkott som hette Hållger. Hållger bodde i skogen vid den stora stenen som låg i utkanten av den stora ängen. Igelkottar sover hela vintern under en lövhög för att hålla värmen. En dag när Hållger skulle samla ihop löv till sin vintervila så märkte han något konstigt. Något stort, vitt och prassligt hade fastnat i hans taggar! Hållger försökte få bort den prassliga saken själv men hur han än bar sig åt så gick det inte, hans tassar var för korta och han stack sig på sina taggar. Hållger bestämde sig för att försöka leta reda på någon som kunde hjälpa honom att ta av saken från hans rygg. Han gick över ängen, och där fick han syn på en mask.

- Hej, sa Hållger till masken. Skulle du vilja hjälpa mig att ta bort det här som jag har på min rygg?

Men när masken fick syn på Hållger blev den så himla rädd att den kröp ner till sitt bo under jorden! Hållger förstod inte varför masken blev så rädd för honom men fortsatte gå längst kanten på åkern tills han kom fram till en väg. Hållger bestämde sig för att följa vägen men han gick och gick utan att möta en endaste vän. Men så plötsligt hörde han någonting! Han gick i riktning mot ljudet och kom fram till ett staket. På andra sidan staketet fanns det en massa barn som skrattade och lekte på förskolegården! Hållger bestämde sig för att fråga om inte barnen kunde hjälpa honom att hitta några igelkottsvänner så han lämnade ett brev i deras brevlåda.

Nästa dag när Hållger gick till barnen på förskolan så fanns där 5 andra igelkottar. Hållger blev så glad över sina nya vänner, äntligen kunde någon hjälpa honom att ta bort skräpet på ryggen! Hållger och hans nya vänner begav sig hemåt men när de kom fram gjorde dem en faslig upptäckt. Bland löven låg det massa mer skräp! Hållger och vännerna visste inte vart de skulle slänga allt skräp men som tur är kunde barnen hjälpa dem att sortera skräpet där det hörde hemma.

Nu när barnen hade tagit hand om allt skräp kunde Hållger och vännerna äntligen samla ihop löv inför vintern så de kunde gå i ide! Tigg Tagg Tut så var sagan slut!

Reflektion Astrid

Reflektion Storyline

Att arbeta med Storyline som arbetssätt har varit något helt nytt. Sättet att arbeta innefattar många olika delar som liknar delar från andra arbetssätt, men genom att arbeta med Storyline har dessa delar slagits ihop och blivit ett arbetssätt. Exempelvis är en viktig del ur Storyline liksom flera andra arbetssätt att vi låter barnen få styra över det som sker och föra projektet framåt. Storyline (u.å.) beskriver att barnen deltar aktivt i arbetet då deras förkunskaper ses som en stor tillgång i gruppen samtidigt som pedagogerna håller en jämförelsevis låg profil. Uppfattningen av detta är att Storyline är ett arbetssätt där demokrati värderas högt. Varje barns tankar och värderingar ses som viktiga för gruppen och det är på det sättet man hittar en lösningar som för projektet framåt. Utifrån detta kan vi även koppla det till hållbar utveckling då Björklund (2014) tar upp att demokrati är en av grundstenarna för hållbar utveckling som utvecklas genom att barnen lyssnar på varandra, tar varandra på allvar, diskuterar och kommer fram till lösningar. Att arbeta med Storyline som arbetssätt vid lärande för hållbar utveckling gör demokrati på så vis till en central del i projektet.

Att arbeta med Storyline ser jag som en bra metod att arbeta med i förskolan eftersom att barnens inflytande över det som sker gör att projektet tar vändningen mot det de är nyfikna på och på så vis blir barnen engagerade och intresserade. Storyline (u.å.) beskriver att en storyline utformas med hjälp av en berättelse, med innehåll av en plats, tid och karaktärer, som blir en röd tråd och skapar ett sammanhang för arbetet. Även detta gör arbetssättet till en lämplig och bra metod att använda sig av i förskolan eftersom att det på så sätt blir tydligt och konkret för barnen vad som sker och de kan enkelt testa sina hypoteser för att se vad som händer för att komma fram till en lösning. Kopplat till vårt projekt i studiegruppen får barnen skapa världen och karaktärerna till berättelsen vilket gör barnen delaktiga från början till slut med nyckelfrågor som riktlinjer från oss vuxna. Storyline (u.å.) tar upp att nyckelfrågorna är frågor som styr berättelsen framåt och som visar barnen att vi vuxna är genuint intresserade att få ta del av tankar, idéer och kunskap barnen har. Vilket jag anser är viktigt att vara när man arbetar med barn.

//Astrid Johansson

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Storyline. (u.å.) Nyckelfrågor. Hämtad 15-12-28 från http://storyline.se/om-storyline/nyckelfragor/

Storyline. (u.å.) Om storyline. Hämtad 15-12-28 från http://storyline.se/om-storyline/

Reflektion Storyline – Ellinor Edell

Mina reflektioner kring storyline som pedagogisk metod i förskolan är att jag upplever detta som ett arbetssätt där barnen är delaktiga genom hela arbetet och att det är deras fantasi och kreativitet som styr hur storylineen utvecklas. Barnens tankar och funderingar blir centrala för att föra arbetet framåt, vilket jag anser som att barnen blir mer intresserade och nyfikna på arbetet som pågår på förskolan och att de blir mer engagerade och delaktiga i arbetet. Genom att arbeta med storyline på förskolan upplever jag det som att man som pedagog kan fånga barnens intresse då man kan arbeta med flera olika ämnen inom storyline. Det valda ämnet att arbeta med kan bli intressantare för barnen då de är delaktiga och ges möjlighet att dela med sig av sina tankar och sin kreativitet. Jag upplever det positivt att arbeta med storyline i förskolan då pedagogerna kan välja ett ämne att arbeta kring och sedan är det barnen som blir huvudpersonerna i arbetet, då det är de som får skapa de olika delarna som ingår i storylineen. Nyckelfrågorna pedagogerna använder sig av i arbetet ger barnen möjlighet att problematisera och reflektera kring sin egen kunskap om det valda ämnet, men även möjlighet att utveckla nya kunskaper och erfarenheter kring ämnet. Enligt Björklund (2014) ska frågor som ställs av pedagogen ge barnen möjlighet att utvecklas istället för att begränsa och hindra barnet i dess egna tänk. Nyckelfrågorna i storyline ger även barnen möjlighet att diskutera och samspela med varandra för att vidareutveckla sin egen kunskap, samt för att få storylinearbetet att gå framåt. Enligt Storyline (u.å) anses samspelssituationerna och interaktionen mellan barnen som viktiga tillfällen för att utveckla kunskapen hos den enskilde individen.

Som pedagog skulle jag använda mig av detta arbetssätt ute i verksamheten då jag upplever det som ett arbetssätt där barnen är i fokus och barnen ges möjlighet till utveckling. I arbetet ingår samspelssituationer och estetiska arbetssätt, där barnen även ges möjlighet att utvecklas som individ, vilket Karlsson (2014) betonar som viktigt då hon menar på att barn i samspel med andra barn kan utvecklas som individ och bli stärkt i sig själv. Detta gör att jag upplever det som ett positivt arbetssätt. Flera olika strävansmål från läroplanen (Skolverket, 2010) kan arbetas med i storylinearbetet oavsett vilket ämne man har valt till sin storyline och i läroplanen kan man läsa att förskollärare ska ansvara för ett demokratiskt arbetssätt som barnen bli aktivt delatagande i. I storylinearbetet är barnen delaktiga och med hjälp avdemokrati får de komma på olika lösningar och idéer som för storylineen vidare.

Mina tankar kring mitt egna lärande kring storyline är att jag nu har lärt mig ett arbetssätt som jag upplever att jag kan använda i förskolan. Innan har jag aldrig hört talats om storyline, så det var intressant och lärorikt att få kunskap om detta arbetssätt. Genom att arbeta med hållbar utveckling genom storyline har jag fått ett positivt intryck kring hur jag kan arbeta med detta ute i verksamheten. Jag har även utvecklat mitt egna lärande genom att få ta del av de olika metoderna som ingår i storylinearbetet, till exempel hur nyckelfrågor kan användas och hur man som pedagog kan ge barn möjlighet att utveckla sin fantasi och kreativitet. 

Reflektion Sandra

Reflektion storyline 

För mig var storyline något helt nytt och till en början svårt att förstå. Men efter att ha läst om arbetssättet och studerat andra studenters arbeten blev det allt tydligare för mig hur det fungerar att arbeta med storyline. Jag upplever att storyline ger stor möjlighet för barn att påverka, vara delaktiga och utvecklas på många olika sätt. Även spännande och lärorikt för mig som pedagog eftersom jag lägger grunden i arbetet men måste därefter släppa på kontrollen och låta barnen på ett demokratiskt sätt bestämma formen på hur arbetet ska utvecklas och vad de finner intressant att utforska. Björklund (2014) beskriver den viktiga demokratiska processen som innebär att barnen får uttrycka sig, formulera åsikter och få uppleva känslan att bli lyssnad på, att allas åsikter är lika mycket värda och att barnen lyssnar på varandra och diskuterar fram lösningar. När jag tittar i läroplanen (Skolverket, 2010) uppfyller arbetssättet storyline enligt mig följande strävansmål i grund och botten, vidare beror det på vilket ämne man väljer att arbeta med:

”Förskolan ska sträva efter att varje barn

• tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld,

• utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv

• utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap,”(Skolverket, 2010 s.10).

Enligt mig är storyline en passande pedagogisk metod att använda i arbetet med hållbar utveckling, det är positivt att praktiskt arbete varvas med samtal, hypoteser, diskussioner och teori. Jag tror att barnen blir engagerade, skapar en relation till karaktärerna och miljön och lever sig in i berättelsen så som de beskriver på Storyline (uå) att storyline utnyttjar berättelseformen för att skapa sammanhang och inlevelse. Enligt mig sätter sig på så vis lärandet i kroppen och blir något individen tar med sig vidare i sin ryggsäck. ”Erfarenheterna sätter sig i kroppens eget minne” (Braxell, 2010, s.45).

Det har varit roligt att under grupparbetets gång se hur olika idéer växlat fram och tillbaka och till slut byggt upp vår egen berättelse om ”Hållger och hans vänner”. Vi har valt att arbeta kring  djur (igelkottar) för att barnen på ett konkret sätt ska förstå betydelsen av människans förhållningssätt till naturen och vikten av att inte slänga skräp i naturen. Det som jag tycker har varit svårt är att vi har varit utan barn, vi har istället fått använda vår fantasi och tänka oss in i situationen som både pedagog och barn. Ett storylinearbete med barn och källsortering tycker jag skulle vara intressant att genomföra i verkligheten, källsortering är ett ämne som jag tror att barn är medvetna om och har därför individuella erfarenheter att dela med sig av. I storyline utgår man ifrån barnens erfarenheter och förkunskaper, bygger vidare genom nyckelfrågor som barnen bearbetar och det är det som driver arbetet framåt så som de beskriver på Storyline (uå), spännande! Jag ser fram emot att få prova att arbeta med storyline i en barngrupp för att få uppleva om det är lika spännande som jag föreställer mig att det kan vara.

// Sandra

Mina Reflektioner kring storyline

Innan kursen hade jag aldrig hört talas om att arbeta efter en storyline tidigare. När jag sedan läste att i en storyline så utgår man alltid från barnens förkunskaper för att sedan utmana och bearbeta dessa genom berättelsen man skapar tillsammans så tyckte jag att detta arbetssätt verkade perfekt att använda sig av i förskolans arbete. Att storyline inte bara är ett arbetssätt utan också ett förhållningsätt till inlärning där man ser på barnet som kompetent och som en resurs i arbetet övertygade mig bara starkare (storyline.se) . 

Min upplevelse av att arbeta med storyline i den här kursen är att det var ett roligt arbetsätt men samtidigt svårt när vi inte genomförde det med barn som förde berättelsen framåt naturligt. Läser man beskrivningen av vad storyline innebär står det bland annat att ”eleverna sitter inte passivt och lyssnar utan deltar aktivt i arbetet” (storyline.se).  Däremot är storyline något som jag själv garanterat kommer välja att arbeta efter med barnen i framtiden!  Genom att få ”prova på” arbetssättet utan barn fick jag upp ögonen för det och hann lära mig hur det fungerar vilket jag uppskattar. Som vi alla vet så blir arbeten i förskolan med barnen oftast inte som man planerade det hela från början. Detta är ytterligare en anledning till att jag tycker arbetsättet passar så bra in i förskolan då det faktiskt är barnen som för arbetet framåt. 

I läroplanen för förskolan 98 (skolverket, 2010) kan man bland annat läsa att ”förskollärare ska ansvara för att förskolan tillämpar ett demokratiskt arbetssätt där barnen aktivt deltar” (s.8) och att ”förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära” (s. 9). Dess två mål anser jag att man uppfyller genom att arbeta med en storyline! Genom att man använder sig av karaktärer som barnen kan leva sig in i så är min tanke att man kan få de flesta barn att utveckla sin förmåga att leka. 

/ Ida

Storyline

Egna tankar om Storyline ...

Enligt (storyline.se) är Storyline ett arbetssätt och ett förhållningssätt till inlärning, alltså ett arbetssätt där vi använder oss av en berättelse för att skapa en röd tråd som knyter ihop undervisningen. Jag anser att Storyline är ett bra och intressant sätt till inlärning då vi som pedagoger tillsammans med barnen koncentrerar oss på en berättelse som vi skapar tillsammans. Genom att ta tillvara på barnens intressen och utforska och skapa tillsammans i grupp, individuellt eller i en storgrupp får barnen en djupare förståelse för det vi vill att dem ska få mer kunskap om.  Jag anser att när vi ska arbeta med detta i en barngrupp är det viktigt att se över vad barnen har förförståelse av och som skapar en nyfikenhet till att arbeta vidare.

I vår Storyline upptäckte barnen att igelkotten Hållger behöver deras hjälp vilket skapar spänning. Barnen får därefter skapa egna karaktärer som ska hjälpa Hållger men även skapa en värld där deras vänner kan vara. Allt eftersom delarna faller på plats får barnen mer kunskap och förståelse för att vi måste vara rädd om vår natur och ett sätt att göra detta på är att källsortera. Jag anser att barnen lär sig att samarbeta och får mer inflytande över lärandet. Barnen får också i dessa konkreta situationer reflektera över sin egen inlärning, alltså hur barnen i olika sammanhang lär sig genom ett meningsfullt innehåll. Även vi som pedagoger bör visa förståelse och respekt för de barnen skapat och tydliga metoder att lära sig om ett vist ämne.

Jag har upplevt att arbetet med Storyline har varit spännande och roligt. Vi har haft många intressanta diskussioner om hur vi har velat lägga upp arbetet och berättelsen om Hållger och hans vänner. Alla har kommit med bra och roliga idéer som har fört arbetet framåt. Just det här arbetssättet ser jag som en bra inlärningsmetod som vi pedagoger kan använda oss mycket av i vårt framtida yrke. På (storyline.se) beskriver de också att genom att arbeta på detta sätt kan vi även se att barnen får en bredare syn på klimatfrågor. Vilket jag tycker var tänkvärt.

”Barnen ska få stimuleras och vägledning av vuxna för att genom egen aktivitet öka sin kompetens och utveckla nya kunskaper och insikter. Detta förhållningssätt förutsätter att olika språk-och kunskapsformer och olika sätt att lära balanseras och bildar en helhet”(Lpfö98, Skolverket, 2010. S. 7.)

”Förskolan ska medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till natur och miljö och förstår din delaktighet i naturens kretslopp” (Lpfö98, Skolverket, 2010. S.7.)

 

Igelkotten Sigge

                                               Taggelitagg!

Hej, jag heter Sigge och är en igelkott på 4 år. Min favoritmat är slemmiga rosa daggmaskar, har du inte provat det så gör det! Jag tycker om att sova men tycker att vintervilan kan vara lite väl lång ibland så ja försöker vakna så fort som möjligt. För jag är en igelkott som är mycket nyfiken av mig så varför sova bort halva livet liksom. Jag gillar att smyga på människor, dom har börjat att vara uppe på nätterna dom med vilket skapar mycket spänning. Men när människorna upptäcker mig och kommer närmare så blir lite väl spännande, då brukar jag rulla ihop mig till en liten taggig boll, mohaha!

Material till Sigge:
- Min gamla strumpa
- Tidningspapper
- Sytråd
- Nålar
- Plastögon